Har nu genomfört två veckor med löpträning och kommit upp i hela 4 minuter faktiskt löpning. Den här veckan, vecka 3 kommer det att ökas.
I torsdags skulle pass 5 genomföras men fick skjutas upp tills på fredagen på grund av yttre omständigheter och därför beslöt jag mig för att skjuta upp lördagens pass också så det genomfördes igår, bara för att hålla på dagarna...
Det sista passet var tungt, inte för att det känns jobbigt utan för att jag kände hur tråkigt jag tycker det är under det passet. Men jag ger inte upp än. Jag är envis också så ett tag till stönas jag.
Men börjar få lite klaustrofobi på löpbandet. Det känns för kort och för smalt... Sen vet jag inte om känslan förstärks av att tre barn står och hänger runt mig för att så fort jag stänger av hinna först upp på maskinen...
Och hur fort jag än springer så är det liksom omöjligt att springa förbi dem.....
Men kan du inte springa ute? Förstår att det är trist att springa inne! Om du springer fram och tillbaka på gatan utanför kan ju kidsen se dig eller ve och fasa- tävla med dig!? Kram
SvaraRaderaJo, meningen är att jag ska börja springa ute. Att jag ville börja på löpbandet var främst till en början för att få in tekniken lite bättre innan och att eventuellt få in ett tempo som jag kan hålla ute. Har en förmåga att bara kuta på när jag springer ute. Men känner att det nog inte är långt kvar nu... Ska bli gött i höstluften!!!!!
SvaraRadera