Pass 4 och kvällens middag

Igår inledde jag vecka 2 och pass 4 av mitt löpprogram. Det innebar att jag sprang exakt lika länge som i lördags, dvs som pass 3. Tre faktiska löpminuter! Den enda ändringen var att jag ökade hastigheten till 9 km/timmen istället. Men om jag fattat grejen rätt så är det på torsdag dags för ytterligare en minut!

Och vad kan jag säga om gårdagens pass då? Jo, det var som vanligt. Jag kan dock konstatera att jag inte lyckas lämna mina tankar utanför löpbandet. De har tydligen etsat sig fast och den underbara löptur som enligt experterna är så fenomenal bra då den får en "att för en stund glömma allt och rensa tankarna" absolut inte på några som helst villkor funkar på mig! Det blir snarare så att jag under löpturen har ansett det ok att ge mig lite extra tid till att på allvar tänka och fundera på det som just nu har fått mig ur balans ett tag... För mig är tydligen löpningen synonymt med grubblande. Ok, visst, det får ju tiden att gå snabbt så man slipper tänka på hur tråkigt jag kanske skulle tycka själva löpningen är, men allvarligt, kan inte hjärnan bara för några minuter ta ledigt!!!

Saknar "happy thoughts"...

Middagen blev ett hopkok av det lilla som fanns i skåpet.

Kycklinggratäng(?)

1 pkt kycklingfilé
3 pkt creme fraiche med smak av fetaost och soltorkade tomater.
Nån deciliter grädde
Lite chilisås
Vitlök efter smak
Italiensk salladskrydda
Salt och peppar
Pifi krydda-kyckling

1. Dela kycklingen i mindre bitar ich stek färdigt i kokosfett.

2. Blanda de övriga ingredienserna.

3. Häll över kycklingen i en ugnsform och häll över fraiche-blandningen.

4. In i ugnen. 175 grader tills det är klart!

Vi äter alltid nästan all mat till en enkel fräsch och god sallad, toppad med oliver, fetaost, citronolja och flingsalt-citrus!

Det kokas dock oftast hel bulgur till barnen som jag anser vara ett bättre alternativ än ris/pasta och som barnen faktiskt verkar tycka är betydligt godare också!


Det blev supergott och både vuxna och barn åt så endast en matlåda blev över. Men å andra sidan är det väl dags att vi inser att vi är en storfamilj och snart får gå in på storpacken...