tisdag 7 augusti 2012

På begäran...

Även detta en repris...

Ok, nu kommer det då.
Många har frågat mig vad det är för problem som jag dragits med när det gäller min mage och vad som fick mig att börja med LCHF. Jag har en sjukdom, eller ett tillstånd- som heter IBS.

"
Vanliga symtom för IBS är oregelbunden tarmfunktion med diarré, omväxlande diarré/förstoppning och magknip/buksmärtor. Många patienter känner också utspändhet eller uppkördhet i buken och besväras av gaser i tarmen. IBS kallas till och med ibland för ballongmage. För många som drabbas av IBS har sjukdomen en starkt negativ inverkan på vardagen. Återkommande magknip och hastiga toalettbesök skapar oro och upplevs ofta som ett hinder för de drabbade." (http://www.proibs.se/ibs)

För mig började det på allvar när jag gick på gymnasiet i Vänersborg. Det smög sig på så jag vet inte om det var första eller andra året som det drog igång men det kvittar egentligen. Det började med en stressad morgon mage. Det vill säga att varje morgon innan skola/jobb fick jag gå flera gånger på toaletten. Under dagarna och kvällarna var det lugnt. Sen började magsmärtorna komma, kramper, gaser och uppsvälldhet. Och så fortsatte det i några år. Jag hade önskat att det blev till det bättre sen men får tyvärr göra er besvikna där.

Så där var jag nu i somras, med att jag sedan gymnasiet dragits med en fruktansvärd mage, som med åren bara blivit värre och värre. Det sista året/åren blev det så illa att hela min tillvaro egentligen gick åt för att få verkligheten att gå ihop så att jag skulle kunna leva med min mage. För mig har detta varit både fysiskt och mentalt oerhört jobbigt. Och från mitt håll även en social bromskloss även om jag inte tror att mina närmaste vänner märkt av det så mycket som jag eftersom jag valde att inte prata om hur det egentligen förhållit sig.

När vi var på vår bröllopsresa i våras blev problemet även Pers problem. Vi var på bröllopsresa, och många gånger fick han sitta helt själv- vid poolen, vid restaurangen, vid baren, vid stranden och vid showerna på kvällen. Jag sprang skyttetrafik mellan platsen Per befann sig på och toaletten på vårt rum (om den var närmast). Kan bara tacka högre makter för att jag har en man som är så oerhört förstående- men han sträckte sig så långt som att iaf be mig söka hjälp när vi kom hem...

I somras kom problemen även att spegla av sig på våra barn och jag kunde så tydligt se hur mycket de fick försaka på grund av min mage. Vi kunde inte åka och bada, inte åka och fika inte göra ditten och inte göra datten (även om vi gjorde en hel massa saker som visserligen alltid innebar en massa stopp)...... osv osv osv... Varför??? Jo mamma var tvungen att springa varannan minut på toaletten, och har man ingen egen portabel toalett installerad på sin kropp, eller vet att det finns toaletter där vi ska vara eller på vägen dit, ja då väljer man att stanna hemma. Det blev ett problem att lämna hemmet, och det blev ett problem att vara borta. Per och barnen fick ofta sitta i bilen och vänta på att jag skulle springa klart så vi kunde åka och köpa en glass, handla, ta ett kvällsdopp, hälsa på vänner eller Gud förbjude, åka på semester....
Sista chansen innebar en radikal kost-omställning, från alla dieter och viktprogram, gjorde jag nu en totalomvändning och satsade allt jag hade på LCHF, jag hade knappast något att förlora på det.

Jag hade länge, sen jag var 13 år som jag nämnde, studerat allt som hade med kost, hälsa och snabba viktnedgångar att göra. Hade hört talas om LCHF långt innan, men trodde att det var i stort sett samma sak som GI, och det hade inte hjälpt innan med vikten för min del så jag hade inte tagit mig tiden att studera det närmare. Men så i somras fick jag ett tips från en läkare om LCHF som behandling mot IBS. Jag började igen googla runt och studera just LCHF relaterat till IBS och fick tillräckligt med information och inspiration för att försöka. Månadsskiftet aug/sept började jag. Då åt jag samtidigt mediciner för min IBS. Idag är jag medicinfri (jag tar endast nån dos vid behov). Det händer att jag får "skov" men det blir allt längre mellan gångerna och de är betydligt mindre smärtsamma och långvariga än vad de varit de sista åren.

För mig var LCHF en sista utväg för att stå ut med min mage och för att ge hela familjen en chans att fungera normalt. Jag upplever fler och fler positiva saker med att äta den här kosten och känner mig ganska säker idag på att jag vet vad som ligger bakom mina besvär som med åren bara förvärrades. Där kommer min kamp mot vikten in. För hur bra nu än LCHF är för viktnedgång med mera så var inte det mitt primära syfte med omställningen, även om det var en del av den.

De sista åren, vilket ni vet, har jag ju även kämpat för att bli av med den övervikt jag dragit på mig i samband med de sista graviditeterna. Jag körde extravaganza, tappade 12 kilo på några veckor och blev gravid igen. Då hade jag mycket vikt kvar att tappa, men istället lade jag på mig lika mycket som gången innan. Efter Erik blev det viktklubb.se och det funkade hur bra som helst. Kalorifattigt (fettfattigt) och mycket frukt... Det funkade hur bra som helst. Jag tappade lite drygt 40 kilo, sen bytte jag till viktväktarna för att kunna äta obehindrat med frukt! Tappade inte ett kilo till sen vare sig med viktklubb eller viktväktarna. Och där har jag sen stått stilla. Tills nu... Har tappat ytterligare 9 kilo (kanske mer nu idag men vågen är trasig och jag saknar den inte ett dugg...). Så nu är vi uppe i ca 50 kilos viktnedgång. men de sista 9 har skett med tillägget att jag "blivit frisk" och de 40 första med facit i hand att jag dagligen förvärrade min IBS och bara mådde sämre och sämre.

IBS harmoniserar med LCHF, det gör inte de andra dieterna. Frukt, för mycket grönsaker, rotfrukter, mjöl- och mjölkprodukter, socker samt fibrer och stärkelse är alla saker som irriterar tarmarna och som i onödan stressar redan stressade tarmar. Jag har alltså gjort allt precis fel!!! Jag blev sjuk av att försöka gå ner i vikt med mindre kalorier och uteslutande (nästan) av fett.

Idag kör jag precis tvärtom och min mage är lugn, glad och arbetar precis som den ska. Får jag i mig något som inte var bra säger magen ifrån och jag vet vad mer jag ska utesluta. Om vi äter gott???? Hela familjen älskar den "nya" maten och ingen har problem med blodsockerhumör längre. Inte ens Per eller Erik så tro mig, det funkar! (förutom dagis dagar då man kan se en viss tendens på Erik om mellanmålet dröjer...) Och Hemma, med LCHF kost så fungerar även Eriks mage betydligt bättre än vad den gör av kolhydrat-rik kost. Undrar om det skulle kunna gå att få papper på så hans mage fick en riktigt chans redan från start så han slipper gå så länge som jag???

Och jag är fri från mitt sockerberoende, till stor del. Har inte ätit socker sedan 1:a september och idag har jag varken suget eller vilja till att göra det. För mig känns produkten metallist och kemisk och jag vet vad den gör i kroppen, vilket jag hoppas att ni alla, om ni har intresse för det, också kollar upp. Om inte för er egen skull så för era barns skull... Och ja, jag vet att jag är nyfrälst och att jag just nu sprider mitt budskap till allt och alla som vill lyssna och jag vet att jag är en "pain in the butt" för er alla som inte bryr er speciellt mycket om mitt nyvunna kall eller LCHF men jag tänker inte hålla tyst för det, då är det bättre att ni slutar läsa...

Och som en ständig jojo-bantare så har min kroppen en hel del att ta sig igenom, och för att återigen få tillbaka tilltron och förtroendet för mig så viktnedgången kommer när den kommer, för det vet jag att den gör någongång. Men då kommer det att ske på min kropps villkor, inifrån, och för att ge mig det absolut bästa och hälsosammaste resultatet. Jag är bara överlycklig över att ha fått tillbaka min mage.

För er, om nu några av er orkat läsa hit ner, och orkat höra mig predika och tjata om detta och som kanske till och med finner det lite intressant, hör gärna av er om ni har frågor eller funderingar. jag är ingen expert, men jag är trorts det ganska påläst och om jag kan hjälpa, stödja eller inspirera någon till att leva som jag så snälla hör av er!!!


Jag är fortfarande samma Anna, bara lite gladare, friskare, lyckligare och hälsosammare!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar