Att vara stönig...

... Är inte alltid det lättaste även för en f.d Berntsson med gener från en Jönsson!

Jag slits nu, varje gång jag byter om och ställer mig på löpbandet så slits jag itu av tankar som att "det tar emot", "det är tråkigt", "jag lider", "det är det värsta jag vet"...

Tanken av att:

"JAG VILL INTE MER!!!!!!!!!"

gör sig påmind precis varenda gång.

Den här veckan har zumban haft ledigt pga av förkylning och dubbelbokning (inte av mig utan av ledare och lokal) och jag har våndats över detta. Och att veta att det är inte är dags förrän på onsdag igen får det att krypa i kroppen på mig.Jag tror jag är zumba-beroende! (och så börjar ju sim-perioden snart...)

Istället för zumban då skule jag såklart fokusera lite mer på löpningen. Jag sköt lite på gårdagens löpning för att sprida ut dagarna denna vecka lite då det inte längre var 5 träningsdagar denna vecka utan bara 3. Veckans andra löpning fullgjorde jag nu imorse, före klockan åtta. Kämpigt idag. dels för att min ena vad haft kramp inatt och dels för att mitt psyke och min motivation ligger en bit nedgrävd under källaren just nu. 

Men det blev gjort iaf, och under 20 minuter var det enda jag kunde tänka på:

"när är det slut???"

Kanske är det normalt med en neg-dimp såhär strax efter halva vägen, kanske ska man hoppas på det och att man kommer tillbaka om nån vecka.

Men det kostar på min stönighet och min envishet också att hela tiden behöva vara just envis och stönig. Nu blir det iaf löp-paus fram till söndag så får vi se hur nästa vecka blir. Jag ska åtminstone försöka löpa programmet ut, har ju bara fem veckor kvar nu... Såpass mycket kan jag väl ändå finna kraft att ge mig själv...

Ha en go helg!